Den senaste tiden har skillnaderna mellan räntorna på statspapper för olika euroländer stigit dramatiskt, vilket riskerar att ställa till stora problem för några av de hårdast drabbade länderna vad gäller finansieringskostnaderna för diverse stimulanspaket.

I tisdags uppgick exempelvis ränteskillnaden mellan en tysk och en grekisk 10-årig statsobligation till hela 2,43 procentenheter.

Detta visar på en av svårigheterna med att integrera penningpolitiken mellan olika stater utan att integrera finanspolitiken

I en demokrati är det av stor vikt att kunskap och information sprids brett och djupt.

En oberoende Riksbank har många skäl att försöka informera beslutsfattare och allmänhet om hur penningpolitiken är avsedd att fungera och hur de ser på inflationen.

I detta inlägg disktuterar jag hur jag anser att Riksbanken misslyckats i en del av sin kommunikation.

Eftersom SCB i förra veckan presenterade KPI-rapporten för december så kan det vara intressant att börja sammanfatta inflationsåret och utvärdera den penningpolitik som förts för att leda fram till den inflation vi sett.

Under året steg konsumentpriserna (mätt som KPI-förändringen mellan december och december) med 0,9%. KPIX steg med 1,4% och KPIF med 1,6%. Under 2008 fick vi alltså se en inflation under Riksbankens inflationsmål, oavsett om man tittar på KPI, KPIF eller KPIX. Slutsatsen av detta är rimligen inte bara att förra årets räntehöjningar var direkt felaktiga, utan man kan till och med argumentera för att räntan höjdes för högt redan under 2007 för att man under 2008 skulle få en inflation på 2%. Å andra sidan kan man lätt argumentera för att räntan var för låg under 2005 och 2006

I efterhand kan man argumentera för att räntan borde ha nått toppen redan vid ungefär 3,25%, då detta både skulle ha inneburit en lägre inflation 2007 och under första halvan av 2008, och en högre inflation nu och ett mindre behov av räntesänkningar nu. Att man i efterhand kan konstatera att penningpolitiken borde ha sett lite annorlunda ut för att uppnå målen är förstås en helt annan sak än att anklaga Riksbanken för att ha gjort fel. Att med facit i hand anklaga aktörerna för felbeslut är att skriva historia baklänges. En bedömning av huruvida Riksbanken gjorde rätt är en fråga som kräver att man sätter sig i det informationsläge Riksbanken satt i när beslutet fattades.

Låt oss därför titta på vad inflationsrapporterna sagt oss under året.

Bloggarna har utmanats att skriva ekonom-haikus (se här, här, här och här). Såhär på fredagkvällen kan väl jag också ge ett bidrag som handlar om ämnet för denna sajt. Läsarna inbjuds till att skriva egna alster!

dyr olja igår

nu förs banker ut på bår

Ingves... vad är värst?

Idag publicerade SCB konsumentprisindex för december och månadens siffror visar att KPIF (KPI med ränteförändringar exkluderade) hamnade 0,1% lägre än i november och 1,6% högre än i december 2007. KPI föll med hela 1,3% mellan november och december och steg med 0,9% mellan december 2007 och december 2008. KPIX föll med 0,2% jämfört med november och steg med 1,4% jämfört med december 2007.

Det stora KPI-fallet beror förstås på räntesänkningarna, men om man idag följer nyheterna så är det raset för KPI som hamnar i rubrikerna och det faktum att det i första hand är räntan som förändrats får en mer undanskymd plats. Det fokus som i media läggs på KPI riskerar att driva ner inflationsförväntningarna mer än annars vore fallet. Det är rimligt att media fokuserar på KPI, eftersom det är det officiella inflationsmått som penningpolitiken har som målvariabel. Det är därför rimligt att påstå att valet av målvariabel alltså påverkar inflationsförväntningarna i fel riktning

En av konsekvenserna av krisen är att vi lär oss mer om hur vårt relativt unga penningpolitiska ramverk fungerar. Det är då naturligt att vi får se en ökad diskussion om hur det bör vara utformat. Jag har flera gånger diskuterat möjliga förändringar och det är ett ämne jag tror är mycket viktigt och jag vill därför fortsätta att sätta viss fokus på det.

I detta inlägg vill jag bli lite mer konkret och kortfattat förtydliga mina egna åsikter om vad jag för tillfället tror vore bra förändringar av ramverket.

Enligt SvD.se ifrågasätter det skånska socialdemokratiska partidistriktet stora delar av det ekonomisk-politiska ramverket vi använt oss av under tiden efter 90-talets kris.

Givetvis ska man alltid omvärdera och ifrågasätta de lagar och förordningar som finns, men i detta fallet bör slutsatsen enligt mig bli att vi absolut inte ska genomföra de förändringar man pratar om nu.

Det ramverk vi har, med ett överskottsmål för statsbudgeten sett över en hel konjunkturcykel och en obereonde riksbank med uppgiften att upprätta ett stabilt penningvärde och främja ett säkert och stabilt betalningsväsende, har fungerat mycket väl sedan det infördes.

Utvecklingen för världsekonomin har som bekant under de senaste månaderna varit mycket svag. Under senare tid har vi dock kunnat se tecken på viss förbättring för krisens ursprungliga tyngdpunkt, kreditmarknaden. I vissa delar har förbättringen varit ganska markant.

I detta inlägg visar jag på några av dessa ljuspunkter.

Före jul uttrycktes stöd för tanken att staten skulle skjuta till nytt kapital till de svenska bankerna, för att möjliggöra ökad utlåning framförallt till företag. Detta skulle göras mot bakgrund av en allt svårare situation för företagens finansiering efter att utländska aktörer dragit sig tillbaka från marknaden samtidigt som flera inhemska banker vill försvara sin kapitaltäckningsnivå och därför begränsa utlåningen.

Jag är dock själv tveksam till att statliga investeringar i solida banker är rätt väg att gå.

Vi är nu inne i 2009, vilket sannolikt blir ett dramatiskt år vad gäller makroekonomi och penningpolitik.

Som årets första åtgärd på sajten så har jag lagt till möjligheten att ge betyg på de inlägg jag skriver. Tanken är att det kan ge mig lite bättre insikt i vilka inlägg som är bra respektive dåliga, eftersom det är svårt att själv skilja bra från dåliga inlägg åt.

För att betygssätta ett inlägg behöver man läsa det enskilda inlägget, genom att klicka på inläggets titel eller på "Read more" under sammanfattningen. Efter inlägget och före kommentarerna ska det finnas ett antal stjärnor som visar vilket snittbetyg som inlägget belönats med. Så länge inga betyg satts på inlägget är inga stjärnor tända.

För att själva sätta ett betyg på inlägget klickar ni så att det önskade antalet stjärnor tänds. För att ge betyget fem klickar ni på stjärnan längst till höger och för att ge betyget ett klickar ni på stjärnan längst till vänster.

Såhär i mellandagarna vill jag kosta på mig att lyfta blicken en aning från den dagsaktuella ekonomiska utvecklingen och bli en aning filosofisk.

I detta inlägg diskuterar jag hur vi kan passa in den nuvarande krisen i ett generellt mönster för mänsklig utveckling, som vi är dömda att leva med.

Härmed vill jag önska alla mina läsare en riktigt god jul!

Jag tänkte inte själv skriva något idag på lillejulafton, men för er som inte har fullt upp med julfixande eller julfirande rekommenderar jag denna påminnelse från Robert Lucas Jr. om att centralbanken inte har slut på ammunition när styrräntan sänkts till 0%, vilket jag skrivit om bland annat här och här.

Robert Lucas Jr. är en förgrundsgestalt inom skolbildningen om rationella förväntningar och en känd kritiker av Keynesianismen, varför hans större tilltro till penningpolitiken än finanspolitiken inte förvånar. Han tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1995.

PS. Glad Festivus!