Eftersom SCB i förra veckan presenterade KPI-rapporten för december så kan det vara intressant att
börja sammanfatta inflationsåret och utvärdera den penningpolitik som förts för att
leda fram till den inflation vi sett.
Under året steg konsumentpriserna (mätt som KPI-förändringen mellan
december och december) med 0,9%. KPIX steg med 1,4% och KPIF med 1,6%. Under
2008 fick vi alltså se en inflation under Riksbankens inflationsmål, oavsett om man
tittar på KPI, KPIF eller KPIX. Slutsatsen av detta är rimligen inte
bara att förra årets räntehöjningar var direkt felaktiga, utan man kan
till och med argumentera för att räntan höjdes för högt redan under
2007 för att man under 2008 skulle få en inflation på 2%. Å andra sidan
kan man lätt argumentera för att räntan var för låg under 2005 och 2006
I efterhand kan man
argumentera för att räntan borde ha nått toppen redan vid ungefär
3,25%, då detta både skulle ha inneburit en lägre inflation 2007 och
under första halvan av 2008, och en högre inflation nu och ett mindre
behov av räntesänkningar nu. Att man i efterhand kan
konstatera att penningpolitiken borde ha sett
lite annorlunda ut för att uppnå målen är förstås en helt annan sak än
att anklaga Riksbanken för att ha gjort fel. Att med facit i hand
anklaga aktörerna för felbeslut är att skriva historia baklänges. En
bedömning av huruvida Riksbanken gjorde rätt är en fråga som kräver att
man sätter sig i det informationsläge Riksbanken satt i när beslutet
fattades.
Låt
oss därför titta på vad inflationsrapporterna sagt oss under året.
[
Read More]