Idag publicerade SCB konsumentprisindex för december och månadens siffror visar att KPIF (KPI med ränteförändringar exkluderade) hamnade 0,1% lägre än i november och 1,6% högre än i december 2007. KPI föll med hela 1,3% mellan november och december och steg med 0,9% mellan december 2007 och december 2008. KPIX föll med 0,2% jämfört med november och steg med 1,4% jämfört med december 2007.

Denna utveckling var väntad både utifrån de fall vi sett för råvarupriser och räntor, samt utifrån det jag skrivit om så många gånger, nämligen att de stora prishöjningarna under förra hösten rullar ur 12-månadersinflationen.

figur 1. 12-månadersförändringen för KPI har nu fallit under målintervallets golv och kommer fortsätta ner i vår, möjligen efter ett avbrott i januari.

figur 2. 12-månadersförändringen för KPIX fortsätter att falla längre under Riksbankens mål och närmar sig målintervallets golv. Om vi hade lyssnat på KPIX hade kanske hela inflationspaniken för bara några månader sedan sluppits, för vad är egentligen den där lilla kortvariga inflations-spiken ovanför målintervallet? Samtidigt som KPIX behövdes som mest valde Riksbanken att fasa ut det.

Det stora KPI-fallet beror förstås på räntesänkningarna, men om man idag följer nyheterna så är det raset för KPI som hamnar i rubrikerna och det faktum att det i första hand är räntan som förändrats får en mer undanskymd plats. Det fokus som i media läggs på KPI riskerar att driva ner inflationsförväntningarna mer än annars vore fallet. Det är rimligt att media fokuserar på KPI, eftersom det är det officiella inflationsmått som penningpolitiken har som målvariabel. Det är därför rimligt att påstå att valet av målvariabel alltså påverkar inflationsförväntningarna i fel riktning, genom att de höjs när Riksbanken vill bekämpa inflationen med höjda räntor, och att de nu sänks när Riksbanken vill undvika deflation. Detta är en av anledningarna till att jag anser att vi behöver reformera det penningpolitiska ramverket, vilket jag skrev om igår.

Låt oss titta på hur huvudgrupperna utvecklade sig för att få en djupare bild av varifrån den inflation som fortfarande syns kommer ifrån.

Endast fem komponenter bidrar till inflationen. Av dessa fem står komponenter som på något sätt är relaterade till priserna på mat eller matråvaror (även restauranger och logi, samt alkoholhaltiga drycker och tobak påverkas av dessa) för nästan hela det positiva bidraget och höjer KPI-inflationen med 1,6 procentenheter.

Boendet ger ett visst bidrag, men i och med räntesänkningarna och att tidigare räntehöjningar rullar ur siffrorna så kommer boendekomponenten snart att ligga på minus. Inventarier och hushållsvaror bidrar med en tiondels procentenhet. De prishöjningar som finns kvar i tolvmånadersförändringen av KPI när räntesänkningarna fått fullt genomslag handlar alltså nästan uteslutande om högre matpriser (även hyrorna stiger, men detta maskeras i huvudgruppen boende av räntefallet).

Med tanke på vad vi sett gällande matråvarupriserna är det inte sannolikt att vi kommer att se samma höga prisökningar under det närmaste halvåret som vi såg under 2007. Även om inte mat/dryck och restaurangpriserna faktiskt skulle falla, utan att de bara skulle förbli oförändrade, så kommer vi ha en mycket tydlig påverkan nedåt på inflationstakten framöver när de gamla prishöjningarna på mat rullar ur statistiken. Om den första fasen av inflationsfallet handlade om sjunkande olje och energipriser, och den andra fasen om fallande räntor, så kan den tredje fasen handla om fallande eller oförändrade matpriser. I min kommentar om juli-rapporten för KPI skrev jag att dessa tre komponeter utgjorde nyckeln till inflationen och att alla skulle komma att dämpas, vilket vi nu ser.

Ifall matprisernas ökning försvinner, och ingen annan komponent tar fart, så kommer all inflation att försvinna och det är inte svårt att förstå att 12-månadersinflationen sannolikt ligger under 0 framåt sommaren. Ifall prissänkningarna sprider sig kan vi hamna en bra bit under noll. Det som kan motverka detta är den fallande kronan som bromsar prisfallet på importerade varor.

Även om KPI mycket väl kan komma att uppvisa en tydlig deflation i sommar så tror jag dock att risken för en allvarlig deflationsspiral minskat tydligt sedan i oktober. Framåtblickande indikatorer från kreditmarknaderna har blivit betydligt ljusare och det har funnits vissa tecken på liv på råvarumarknadena och för Baltic Dry Index på sistone.

Detta skulle kunna anföras som stöd för att inte sänka räntorna framöver, men detta motverkas av en ännu svagare konjunktur än väntat samt att inflationsförväntningarna sannolikt fallit tydligt sedan det föregående räntebeslutet samt att inflationsförväntningarna säkert faller ännu mer när 12-månadersinflationen faller vidare i vår, även om fallet kan ta ett uppehåll i januari på grund av baseffekter. De fallande inflationsförväntningarna innebär att realräntan stiger, vilket innebär att Riksbanken kommer att behöva sänka kraftigt vid kommande möte, vilket ironiskt nog, på grund av konstruktionen för KPI, kan få inflationsförväntningarna att falla ännu mer. Jag tror att man med ett bättre penningpolitiskt ramverk både skulle kunna ha sluppit att höja räntan under förra året och ha sluppit att sänka räntan från denna mycket låga nivå.

Eftersom detta var decemberrapporten har jag påbörjat en lite djupare analys av inflationsåret 2008 som jag publicerar i början av nästa vecka. Då kommer jag också diskutera vilken penningpolitik som man såhär med facit i hand skulle ha velat se under året, och vilka lärdomar vi kan dra av detta.

Media om inflationsrapporten: DN.se, SvD.se, E24.se, DI.se, VA.se