TED-spreaden faller
Medan börsen fortsatt falla och bankaktiekurserna talar om svårare tider för bankerna så har riskpremien för interbanklån börjat falla ganska snabbt |
[Read More]
Svensk makroekonomi och penningpolitik
Medan börsen fortsatt falla och bankaktiekurserna talar om svårare tider för bankerna så har riskpremien för interbanklån börjat falla ganska snabbt |
Från Comboloans nyhetsbrev idag:
Ämnesrad: "Räkna med prisras"
Först i texten: "Redan innan Riksbankens höjning av styrräntan kom rapporter om att ett
prisras på bostäder är att vänta, nu ser det ganska givet ut."
Dagens sysselsättningsstatistik i USA kom in nästan precis som väntat med en förändring på -62 000 jobb. En negativ sak med rapporten var dock att sysselsättningssiffrorna för april och maj justerades ner med totalt 52 000 arbetstillfällen. Detta innebär att sysselsättningen i USA inte vuxit alls under de senaste 12 månaderna |
Som de flesta bedömare förväntat sig så valde Riksbankens direktion att höja reporäntan med 25 punkter. Det intressanta finns dock i ränteprognosen. Genom att signalera inte bara att en räntehöjning till är att vänta i år, utan att två till står på menyn, sällar sig riksbanken till de verkliga räntehökarna bland världens centralbanker, trots att det svenska inflationsproblemet ändå är relativt milt jämfört med vad många andra länder upplever. Jag ser i varje fall två anledningar till varför riksbanken är mer högaktig än Federal Reserve och ECB:
Imorgon onsdag håller riksbankens direktion penningpolitiskt möte och de flesta bedömare tycks förvänta sig en höjning av reporäntan till 4,5%. Fex av sex vid Dagens Industris "skuggdirektion" tycker att riksbanken ska höja och 13 av 16 analytiker som intervjuats av SIX tror på en höjning.[Read More]
Den 9 juni meddelade Barbro Wickman-Parak att man fasar ut KPIX-måttet och kommer att fokusera tydligare på deras målvariabel KPI. Ett nytt mått, KPI med fast ränta, introduceras, men kommer i kommunikationen att ges en mer undanskymd plats än KPIX har getts. Jag är rädd att detta riskerar att försvåra för allmänheten att skaffa sig korrekta inflationsförväntningar, vilket kan försvåra penningpolitiken.[Read More]
På di.se skriver Gunnar Örn att "det är dags att skrota
inflationsmålet". Jag håller inte alls med utan tycker att den senaste
tidens utveckling visar varför inflationsmålet är fungerande och
mycket positivt för Sveriges ekonomi.
Gunnar Örn påstår att inflationsmålet tvingar riksbanken att föra en
procyklisk politik, genom att sänka räntorna i lågkonjunktur och höja i
högkonjunktur, och vill istället se ett mål för den nominella
tillväxten. Jag menar att Örn missar en hel del avgörande faktorer och
därmed når helt fel slutsats...[Read More]
Som vi tidigare konstaterat stiger marknadsräntorna mycket snabbt just nu. Till viss del borde detta dämpa trycket på riksbanken att höja räntan. I princip kan man säga att marknaden självmant lagt på ett par extra räntehöjningar genom både stigande riskpremier och stigande ränteförväntningar. De faktiskta förändringar vi sett på bolåneräntor motsvarar en ganska kraftig åtstramning vad gäller bolån. Till och med räntan på rörliga bolån, som tydligast följer riksbankens styrränta eftersom ränteförväntningarna är ganska klara på mycket kort sikt, har stigit utan att riksbanken höjt.
Hur ska riksbanken agera i en situation som denna, där den delvis förlorar kontrollen över räntemarknaden? Ska den försöka återta kontrollen genom att gripa in och normalisera interbankmarknaden på det sett man gjort i USA och Euroland?
Man kan tänka sig att riksbanken är ganska nöjda med interbank och bostadsräntor på dessa nivåer, ganska markant över styrräntor och statsräntor, men är missnöjda med att de själva förlorat greppet över räntan. Ska man då låta marknaden sätta räntorna, och hålla sig i bakgrunden och istället avvakta med egna räntehöjningar, så länge marknaden tar hand om åtstramningen? Eller ska man samtidigt som man förser marknaden med tillräckligt med likviditet för att krympa räntespreadarna, höja reporäntan för att hålla uppe räntorna? Jag tror på det första alternativet; så länge inget dramatiskt sker tror jag att riksbanken väljer att, till skillnad från bland annat ECB och Federal Reserve, hålla sig borta från storskalig intervention och istället anpassa nivån på styrräntorna till den verklighet som just nu råder.
Ingen har väl missat att de lite längre räntorna skjutit upp ordentligt under senaste tiden. Den 5-åriga bostadsobligationen talar sitt tydliga språk |
KPI-inflationstakten, räknad som förändringen under de senaste tolv månaderna, hamnade i maj på 4,0%. Av detta utgjorde stigande räntekostnader 1,1 procentenhet. Högre priser på livsmedel bidrog med 1,0 procentenhet. KPIX steg under samma period med 2,9%, och är nu nära taket i riksbankens målintervall. KPIX steg under samma period med 2,9%, och är nu nära taket i riksbankens målintervall... |
Just nu råder stor oro för att stigande matpriser kommer att driva upp inflationstakten under flera år framöver och skapa en period av stagflation. Ordet stagflation används dagligen i dagspressen, och beskrivs allt mer som en verklighet idag och inte bara som en möjlig mardröm för en avlägsen framtid. De argument som framförs tycks vara av en närmast Malthusisk karaktär, på det sätt som argumenten riktar in sig på den långsiktiga trenden med en exponentiell tillväxt i efterfrågan på mat. Detta är ingen ny idé...
[Read More]
I dagens osäkra räntevärld har en hel del intressanta fenomen uppstått. Ett av detta är att räntan på korta statspapper är mycket lägre än reporäntan. Detta skulle normalt kunna tolkas som att marknaden tror på sänkt
reporänta mycket snart. Om fallet vore att man förväntade sig en
sänkning av reporäntan inom 1 månad, vore det givetvis naturligt att en
1-månadersränta skulle ligga lägre än en kortare ränta. | |
Idag kom nya siffror om utrikeshandeln från SCB. Årets trend med en
riktigt stark exportökning fortsatte i april. Det stämmer väldigt dåligt överrens med tanken om att en stark krona och en svagare världskonjunktur leder till en exportledd konjunkturnedgång under 2008, men man kan inte förkasta det scenariet. |
Ett av de mer diskuterade frågorna inom penningpolitik idag är frågan om kärninflation eller underliggande inflation kontra "headline" inflation. I kärninflationen räknar man bort vissa komponenter, och många kallar detta för ett felaktigt tillrättaläggande eller till och med manipulation av statistiken. Det finns dock högst rimliga anledningar att ibland se bortom KPI när det gäller inflationsmått...[Read More]
Konjunkturinstitutet har granskat skillnaderna mellan KPI och KPIX för att se vilken systematisk avvikelse, om någon, som förekommer mellan genomsnittsvärdena för de två serierna över tid. Jag menar att deras analys missar målet...[Read More]