Svensk makroekonomi och penningpolitik
KPI-siffran för juli kom in som väntat. Inflationen ligger, som vi igår konstaderade att den skulle göra, fortsatt på en hög nivå. Trots att siffrorna för KPI-rapporten inhämtades i mitten av juli, |
Imorgon, den 7 augusti, publicerar SCB konsumentprisindex för juli och vi får tyvärr räkna med en hög siffra. Den senaste tidens fallande råvarupriser, fallande tillväxt och fallande räntor kommer inte ha hunnit slå igenom alls till julisiffran.
[Read More]
KPI-inflationstakten, räknad som förändringen under de senaste tolv månaderna, hamnade i juni på 4,3%. Av detta utgjorde stigande räntekostnader för boende 1,2 procentenheter, vilket är 0,1 procentenheter mer än i maj, efter att marknadsräntorna stigit. Högre priser på livsmedel bidrog med 1,0 procentenhet, samma som i maj. Högre drivmedelpriser påverkade uppåt med 0,7 procentenheter. KPIX steg under samma period med 3,2%, och är nu över taket i riksbankens målintervall. |
Den 9 juni meddelade Barbro Wickman-Parak att man fasar ut KPIX-måttet och kommer att fokusera tydligare på deras målvariabel KPI. Ett nytt mått, KPI med fast ränta, introduceras, men kommer i kommunikationen att ges en mer undanskymd plats än KPIX har getts. Jag är rädd att detta riskerar att försvåra för allmänheten att skaffa sig korrekta inflationsförväntningar, vilket kan försvåra penningpolitiken.[Read More]
På di.se skriver Gunnar Örn att "det är dags att skrota
inflationsmålet". Jag håller inte alls med utan tycker att den senaste
tidens utveckling visar varför inflationsmålet är fungerande och
mycket positivt för Sveriges ekonomi.
Gunnar Örn påstår att inflationsmålet tvingar riksbanken att föra en
procyklisk politik, genom att sänka räntorna i lågkonjunktur och höja i
högkonjunktur, och vill istället se ett mål för den nominella
tillväxten. Jag menar att Örn missar en hel del avgörande faktorer och
därmed når helt fel slutsats...[Read More]
Som vi tidigare konstaterat stiger marknadsräntorna mycket snabbt just nu. Till viss del borde detta dämpa trycket på riksbanken att höja räntan. I princip kan man säga att marknaden självmant lagt på ett par extra räntehöjningar genom både stigande riskpremier och stigande ränteförväntningar. De faktiskta förändringar vi sett på bolåneräntor motsvarar en ganska kraftig åtstramning vad gäller bolån. Till och med räntan på rörliga bolån, som tydligast följer riksbankens styrränta eftersom ränteförväntningarna är ganska klara på mycket kort sikt, har stigit utan att riksbanken höjt.
Hur ska riksbanken agera i en situation som denna, där den delvis förlorar kontrollen över räntemarknaden? Ska den försöka återta kontrollen genom att gripa in och normalisera interbankmarknaden på det sett man gjort i USA och Euroland?
Man kan tänka sig att riksbanken är ganska nöjda med interbank och bostadsräntor på dessa nivåer, ganska markant över styrräntor och statsräntor, men är missnöjda med att de själva förlorat greppet över räntan. Ska man då låta marknaden sätta räntorna, och hålla sig i bakgrunden och istället avvakta med egna räntehöjningar, så länge marknaden tar hand om åtstramningen? Eller ska man samtidigt som man förser marknaden med tillräckligt med likviditet för att krympa räntespreadarna, höja reporäntan för att hålla uppe räntorna? Jag tror på det första alternativet; så länge inget dramatiskt sker tror jag att riksbanken väljer att, till skillnad från bland annat ECB och Federal Reserve, hålla sig borta från storskalig intervention och istället anpassa nivån på styrräntorna till den verklighet som just nu råder.
KPI-inflationstakten, räknad som förändringen under de senaste tolv månaderna, hamnade i maj på 4,0%. Av detta utgjorde stigande räntekostnader 1,1 procentenhet. Högre priser på livsmedel bidrog med 1,0 procentenhet. KPIX steg under samma period med 2,9%, och är nu nära taket i riksbankens målintervall. KPIX steg under samma period med 2,9%, och är nu nära taket i riksbankens målintervall... |
Just nu råder stor oro för att stigande matpriser kommer att driva upp inflationstakten under flera år framöver och skapa en period av stagflation. Ordet stagflation används dagligen i dagspressen, och beskrivs allt mer som en verklighet idag och inte bara som en möjlig mardröm för en avlägsen framtid. De argument som framförs tycks vara av en närmast Malthusisk karaktär, på det sätt som argumenten riktar in sig på den långsiktiga trenden med en exponentiell tillväxt i efterfrågan på mat. Detta är ingen ny idé...
[Read More]Ett av de mer diskuterade frågorna inom penningpolitik idag är frågan om kärninflation eller underliggande inflation kontra "headline" inflation. I kärninflationen räknar man bort vissa komponenter, och många kallar detta för ett felaktigt tillrättaläggande eller till och med manipulation av statistiken. Det finns dock högst rimliga anledningar att ibland se bortom KPI när det gäller inflationsmått...[Read More]