Om varför "evig" tillväxt är möjlig

Det är inte speciellt lätt att se in i framtiden. Varken jag eller någon annan kan svara på vilken tillväxt vi kommer att få se under det kommande seklet. Ofta hör eller läser jag dock om profetior om att tillväxten snart är över.

Det kan handla om personer som ser en konflikt mellan det ekologiskt hållbara samhället, som bygger på ett evigt kretslopp, och tanken om en ständigt ökande produktion, personer som ser en stagnerande och så småningom fallande oljeproduktion som tillväxtens baneman, eller på annat sätt finner en konflikt mellan det faktum att jorden har ändliga resurser och att man förväntar sig oändlig tillväxt. Ett av många exempel på detta resonemang finner jag exempelvis hos den intressanta bloggen Flute-tankar.

Det finns förstås en uppenbar paradox i förhållandet mellan begränsade resurser och obegränsad tillväxt. Givetvis ligger det mycket i att en minskad oljeproduktion försvårar produktion av många andra varor. Allt större medvetande om miljöförstöringens verkliga kostnader hindrar också hänsynslös exploatering av vår jord. För att utifrån dessa sunda antaganden dra slutsatsen att evig tillväxt är omöjlig måste man dock strunta i tillväxtbegreppets essens.

När vi inom ekonomin talar om tillväxt så menar vi inte nödvändigtvis att vi producerar fler fysiska varor. Begreppet BNP försöker fånga värdet av alla tjänster och varor som produceras i ett land. Jag säger tjänster och varor eftersom det numera i första hand är tjänster som produceras och inte varor. Under det andra kvartalet i år stod tjänsteproducenterna i Sverige för ett förädlingsvärde som var ca 74% högre än varuproducenternas förädlingsvärde. Vi är inte så långt ifrån en situation då tjänsteproduktionen är dubbelt så viktig för BNP som varuproduktionen. Delvis är detta ett resultat av en mycket svag varuproduktion på grund av krisen, men det är också ett resultat av en lång trend mot att en allt mindre del av ekonomin, produktionen och sysselsättningen handlar om att producera fysiska varor. I allt högre grad definierar vi vårt välstånd utifrån vår tillgång till tjänster inom vård, kultur, nöjen, upplevelser, utbildning och så vidare. Detta är också en fullt rimlig utveckling. När vi uppnått en viss materiell levnadsstandard är det fullt naturligt att börja fokusera på annat, precis som vi när vi säkrat vår tillgång till föda höjde vår blick till andra varor.

När man förstår att nyckeln till den framtida tillväxten inte ligger i varuproduktionen så blir det också lättare att köpa möjligheten till tillväxt under en lång tid framöver.

En annan del av BNP-begreppet som är centralt att förstå är värdebegreppet. Man avser inte att mäta produktionen i hur många exemplar av en viss vara som produceras (exempelvis hur många bilar), utan man försöker mäta värdet (inflationsjusterat marknadsvärde) av det producerade. Detta innebär att BNP kan stiga utan att fler varor eller tjänster produceras, så länge värdet på produktionen stiger.

Låt mig ge ett exempel.

Ifall vi förra året köpte en Internettjänst för 499 kronor i månaden och den då gav oss en nedladdningshastighet om 24 Mbit och vi i år köper samma tjänst för 449 kronor och den nu ger oss en nedladdningshastighet på 50 Mbit, så är detta ett exempel på tillväxt (och på prisfall). Det är tillväxt eftersom värdet på den producerade tjänsten otvetydigt har ökat. Man kan beräkna tillväxten genom att beräkna hur mycket priset fallit på en internettjänst med oförändrad kvalitet. Ifall 24 Mbit-tjänsten nu kostar 399 kronor så har prisfallet i detta fall varit ca 20%. Eftersom konsumtionen i nominella termer bara fallit med ca 10% så har produktionen stigit rejält, justerat för prisförändringar.

Några kommer säkert tänka att detta är "fusk". Att detta är ett dribblande med siffror och inte "verklig tillväxt". Jag skulle hävda att detta är högst verklig tillväxt. Tillväxten har som sagt aldrig haft som mål att mäta hur många fler bilar vi producerar i år än förra året, utan hur värdet på det som produceras förändras. En kvalitetsförändring av det slag som nämns i exemplet innebär i allra högsta grad att värdet på den konsumerade tjänsten ökat. Givetvis kanske inte Internet är den tjänst vi allra mest förknippar med ett ökande välstånd (men obetydlig är den inte). Det är dock lätt att hitta exempel som de flesta nog köper har en högst verklig effekt på vårt välstånd. Just nu befinner vi oss i en period av dramatisk utveckling inom vårdsektorn. Tack vare forskningsframsteg utvecklas snabbt behandlingen av några av våra allvarligaste sjukdomar. Vi befinner oss då ändå i början av en epok då vi med hjälp av ny kunskap om människans genom kommer att kunna utveckla behandlingen av idag mycket svåra sjukdomar. Detta är också tillväxt. Om en medicin byts ut mot en ny med färre biverkningar, men med samma pris? Det är tillväxt - värdet på medicinen har ökat.

Varken i industrisamhället eller i tjänstesamhället (eller kunskapssamhället) behöver egentligen tillväxt betyda att mer produceras, utan det räcker med att tekniska landvinningar gör produkterna bättre. Det är dock lättare att tänka sig långvarig tillväxt i tjänstesamhället, som vi idag befinner oss i, då tjänster och kunskap i hög grad kan produceras med mycket liten användning av jordens resurser. Den övergång till tjänstesamhälle som skett förbättrar därför utsikterna för långvarig tillväxt.

Vad de observatörer som pekar ut omöjligheten i evig tillväxt egentligen pekar ut är svårigheterna med att uppnå evig tillväxt inom industrisamhällets ramar. På samma sätt som jordbrukssamhället satte gränser för tillväxten så satte även industrisamhället det. Vad som kommer efter tjänstesamhället vågar jag inte spekulera i, men solklart är att de tillväxtbegränsningar som rör industriproduktionen, som oljebrist och omsorg om vår miljö, inte innebär några större problem för tillväxt inom tjänstesektorn, vilket som sagt utgör den dominerande delen av vår ekonomi.

Somliga av dessa observatörer tycks mena att industriproduktionen, av närmast mytiska skäl, utgör den "närande" sektorn och måste utgöra grunden för tillväxten. Till dessa vill jag påpeka hur samma resonemang fördes när vi en gång gick in i industrisamhället. Hur skulle samhället klara av att den närande sektorns (som då var jordbruket) betydelse ständigt krympte, till förmån för den tärande industrisektorn som endast kunde överleva tack vare jordbrukssektorns produktion av livsmedel? Det visade sig inte vara något problem. Industriproduktionen kom istället att hjälpa jordbruket att bli mer effektivt, så att produktionen av livsmedel kunde fortsätta stiga, om än inte i samma takt som industriproduktionen.

På samma sätt kommer industrisektorns relativa betydelse att fortsätta att minska allt mer till förmån för tjänstesektorn eller kunskapssektorn. Idag har jordbruksproduktionen oerhört liten betydelse för tillväxten och om inte allt för lång tid kommer sannolikt industriproduktionen också ha en ganska liten betydelse för tillväxten. Framstegen inom kunskapssektorn kommer dock att leda till fortsatta effektiviseringar inom industrisektorn, vilket kommer att innebära att vi ändå kan göra mer även inom industrisektorn, med mindre resurser.

Permalink     21 Comments



Comments:

Jättebra skrivet! Du är min boj i bukten!

Posted by Makro e kul on september 21, 2009 at 08:22 fm CEST #

Tack för lektionen! Då har jag missförstått begreppet tillväxt i hela mitt liv. Men hur sjutton mäter man tillväxt då? Det känns som ett ganska luddigt och svårfångat begrepp efter din förklariing.

Posted by Gurra on september 21, 2009 at 11:51 fm CEST #

Otroligt bra skrivet! En eloge för en grymt bra blogg!

Posted by Buffett on september 21, 2009 at 01:55 em CEST #

Bra exempel med internetuppkopplingen, det finns ju ett otal exempel på den typen av kvalitetsförbättringar (t.ex. dagens bilar mot 70-talets?). Kan man verkligen justera för detta när man tar fram tillväxtstatistik?

Posted by Tomas S on september 21, 2009 at 03:47 em CEST #

Hej Sloped Curve!
Ditt inlägg föranledde mig att skriva ett längre mer ingående inlägg om varför jag tror att de fossila bränslena kommer att sätta gränser för tillväxten även inom tjänstesektorn.
http://flutetankar.blogspot.com/2009/09/evig-tillvaxt-och-begransade-resurser.html">http://flutetankar.blogspot.com/2009/09/evig-tillvaxt-och-begransade-resurser.html</a>

Posted by Flute on september 21, 2009 at 04:44 em CEST #

Tack för kommentarerna!

Gurra och Tomas,

BNP är väldefinierat som begrepp, men som ni själva konstaterar är beräkningen allt annat än glasklar. Hur mäter man kvalitetsförbättringar? Att beräkna BNP är svårt och kräver att uppskattningar görs. Detta är ett av skälen till att jag brukar skriva om att BNP-tillväxt är ett dåligt konjunkturmått.

BNP är väldigt intressant i ett historiskt perspektiv, när man studerar utvecklingen under olika epoker. BNP-siffrorna har då kunnats beräknas ganska utförligt och därmed ge en bild som säger en hel del.

De preliminära beräkningar som görs efter varje kvartals utgång säger dock inte så väldigt mycket, på grund av de antaganden och uppskattningar som måste göras.

Att begreppet är svårt att mäta gör det dock inte meningslöst som begrepp.

Flute, jag inkommer strax med en replik!

Posted by Sloped Mind on september 21, 2009 at 07:26 em CEST #

Intellektuella och teknologiska landvinningar förädlar ju också råvaror till allt mer värdefulla produkter. Tag mikroprocessorns nästan exempellösa utveckling till exempel, där man börjar med i princip sand och koppar och sedan har "ökat värdet" på dessa basmaterial nästan kontinuerligt i femtio år. Likaså förbättrade arbetsprocesser vilka leder till mindre fel, kortare väntetider och mindre ansträngning för att nå ett sökt utfall. En stor del av de värden som tas fram idag är ju till och med nästan rent intellektuella, från läkemedel till iPods till McDonalds franchisepärmar.

Posted by Tom on september 21, 2009 at 09:02 em CEST #

Här kommer ett svar på Flutes replik.

Kul med debatt!

Jag finner framförallt två argument i din replik.

Det första handlar om att vi "outsourcat" vår varuproduktion och att det är detta som möjliggör vår lilla varuproduktion i förhållande till tjänsteproduktionen.

Du säger att:

"I Sverige har vi en förhållandevis stor andel tjänsteproduktion - betydligt större andel än varuproduktionen av förädlingsvärdet. Detta är självklart inte något nytt för mig. Men detta beror på att vi outsourcat så stor del av vår varuproduktion."

Du påstår alltså att vår tjänsteproduktion är större än varuproduktionen för att vi importerar så mycket varor. För att testa detta påstående kan vi gå till statistiken för utrikeshandeln. Hur stor är vår nettoimport av varor och om vi lägger den till vår varuproduktion för att få fram vår varukonsumtion, hur ser det då ut?

Det visar sig att nettoimporten av varor är negativ. Sverige har faktiskt ett närmast enormt handelsöverskott inom varuhandeln.

Det visar sig alltså att det är precis tvärt om ditt påstående. I hög utsträckning är det så att vi också utför andra länders varuproduktion. Om man tittar på konsumtionen istället för produktionen blir övervikten för tjänstesektorn mycket större, inte mindre.

Detta argument är alltså inte hållbart överhuvudtaget.

Ditt andra argument är, om jag förstår saken rätt, att tjänsteproduktionen och kunskapsproduktion är beroende av varuproduktionen och därigenom beroende av olja.

Givetvis stämmer det att tjänste- och kunskapsproduktion till viss del idag är beroende av oljeproduktion och varuproduktion.

Frågan om det finns ett beroende är dock inte det intressanta, utan hur stort beroendet är.

Produktionen av olika varor och tjänster skapar olika stora behov av olja - och denna skillnad är enorm.

Du kan producera en BNP-krona genom att använda en enorm mängd olja, eller genom att använda lite olja, beroende på vilket sätt du väljer. Idag gör vi fortfarande mycket av det första alternativet.

Valet görs inte heller slumpmässigt. Ett högre oljepris kommer automatiskt att styra över konsumtion, och därmed produktion, till de värden som kan skapas med en lägre oljeanvändning.

Om man accepterar att det finns en enorm skillnad i vilken mängd olja som går åt för att skapa lika stora värden, så accepterar man att utvecklingen kan gå vidare även med minskande oljeproduktion.

Det är också farligt med antaganden. Det roar mig en aning att min bakgrund som ekonom inte bara blivit en gissning, utan också en sanning för i varje fall en kommentar.

Jag berättar normalt inte så mycket om mig själv, men jag kan i varje fall avslöja att min akademiska bakgrund finns inom naturvetenskap/teknik och inom historia. Jag trodde nog att min sajts överanvändning av diagram (och speciellt interaktiva sådana) skulle ha avslöjat mig som den datornörd jag är.

Posted by Sloped Mind on september 21, 2009 at 09:27 em CEST #

Tom:

Well put!

Posted by Sloped Mind on september 21, 2009 at 09:28 em CEST #

Hej och tack för en grymt bra blogg!

Jag funderar lite kring ditt exempel med bredbandet. Vad blir BNP-tillväxten i det fallet? 449/499 * 499/399 = 1,125? Väger man överhuvudtagen in bandbredden?

När jag söker på wikipedia gör de skillnad på BNP och real BNP. Har du någon kommentar på detta?

Posted by Mikael P on september 21, 2009 at 09:58 em CEST #

Evig tillväxt är inget stort problem, "...In the long run we are all dead."

Men är inte värdet det man är villig betala? Och.. När kvaliteten går mot riktigt höga värden ökar den reelt inte längre - för vi kan inte uppfatta någon skillnad. Men även kvalitet kräver i grunden energi! Så ja din "lösning" bara förflyttar resonemanget.

Men Det är inget stort problem annat än att det är jobbigt få det slängt i ansiktet.. "Jo men.. men.. evig tillväxt är ju inte möjlig." Fast även monotont växande funktioner kan vara begränsade.

Fast släng Keynes i ansiktet på dem ist.

Posted by ccima on september 22, 2009 at 10:53 fm CEST #

BNP skall räknas ner med den sk "BNP-deflatorn", ungefär motsvarande inflationen. Om en produkt eller tjänst förbättras, men har samma pris, så räknas det ut som deflation, dvs det ökar mycket riktigt BNP eftersom BNP-deflatorn blir positiv om man har deflation. Eller något sådant.

Men samtidigt får man fråga sig om denna kvalitetsförbättring innebär någon ekonomisk tillväxt i verkligheten, eller bara leder till "jobless growth".

Dessutom misstänker jag att tjänsteleverantören i exemplet bredband faktiskt har bytt utrustning någonstans, vilket alltså förutsätter tillgång till råvaror, och energiåtgång från gruva till teknikrummet i källaren på bostadsrätten, samt dessutom drar en del energi när den kör.

Kanske kan just bredband finnas kvar länge än, men när tillgången till naturtillgångar minskar så måste man minska konsumtionen av dessa någonstans. Och då kommer även tjänster att drabbas, eftersom i princip alla värdehöjande tjänster förutsätter teknik och med det naturtillgångar.

Väldigt få tjänster är teknikfria, och av dem som är det så är åtminstone en olaglig att köpa i Sverige, och inte heller något vi kan förvänta oss några kvalitetshöjningar som motiverar ekonomisk tillväxt.

Sedan tror jag att man gör sig en otjänst om man tittar enbart på t ex västvärlden eller Sverige. Någon annanstans måste likväl industrierna producera ett netto, för västvärldens konsumtion, även om just Sverige är en nettoexportör. Någonstans måste maten produceras. Om produktionen av mat faller tillsammans med oljeproduktionen (de som motarbetar ekologisk produktion hävdar ju att det inte går att försörja världens befolkning om man inte använder det moderna jordbrukets maskiner och konstgödsel), så måste till slut befolkningen minska, och med det kommer ju även tjänsteproduktionen minska.

Antagligen kan man fortsätta ha papperstillväxt under en period, kanske decennier, efter resurstillgången minskar, men frågan är om den kommer generera fler jobb, jobless growth eller rent av stigande arbetslöshet?

En sak är säker, vi har fått allt högre arbetslöshet i tjänstesamhället än vad vi hade i industrisamhället. Se http://cornubot.blogspot.com/2009/09/koka-krabban-langsamt-den-svenska.html

Posted by Cornucopia? on september 22, 2009 at 11:17 fm CEST #

"Men samtidigt får man fråga sig om denna kvalitetsförbättring innebär någon ekonomisk tillväxt i verkligheten, eller bara leder till "jobless growth"."

Varför skulle tillväxten behöva generera jobb för att vara riktig? Kan vi få samma produktion utan att arbeta mer är det väl jättebra.

Posted by Johan on september 22, 2009 at 04:17 em CEST #

Det är nyttigt att poängtera att BNP begreppet också innefattar marknadsvärdet på varor och tjänster. I Flutes inlägg och replik talas om BNP, ekonomisk tillväxt eller kort och gott tillväxt utan att läsaren får någon klarhet i om dessa är samma eller olika begrepp. I inlägget ovan däremot poängteras att vi använder BNP som ett mått på tillväxt inom ekonomin. Men jag blir osäker på om Sloped Mind i stundens hetta har glömt att en varas upplevda värde eller bruksvärde inte är det samma som dess marknadsvärde..?

t.ex.
"Ifall vi förra året köpte en Internettjänst för 499 kronor i månaden och den då gav oss en nedladdningshastighet om 24 Mbit och vi i år köper samma tjänst för 449 kronor och den nu ger oss en nedladdningshastighet på 50 Mbit, så är detta ett exempel på tillväxt (och på prisfall)."

Marknadsvärdet för brebandet har inte ändrats därför borde väll inte heller dess bidrag till landets BNP ändras, trots att vara i sig har ett högre bruksvärde för användaren?

-Jonas

Posted by Jonas on september 23, 2009 at 11:43 fm CEST #

Jonas,

Det är marknadsvärdet i konstant valuta som räknas. Du måste alltså inflationsjustera marknadsvärdet genom att applicera en deflator. Deflatorn blir i detta fall negativ på grud av prisfallet och marknadsvärdet ska då räknas upp.

I en ekonomi där nämnda abbonemang är den totala produktionen och konsumtionen:

BNP-Prisindex år 1: 1
BNP-Prisindex år 2: 399 / 499 (ca 0.8)

Marknadsvärde produktion år 1: 499 kr
Marknadsvärde produktion år 2: 449 kr.

Marknadsvärde produktion år 2 i år 1s priser: 449 / (399 / 499) = ca 562 kr.
BNP-tillväxt = ca 12.5 %

Mikael P har alltså räknat rätt, och när man talar om BNP-tillväxt är det real BNP-tillväxt (inflationsjusterad) man pratar om.

Posted by Sloped Mind on september 23, 2009 at 10:31 em CEST #

Tack Sloped nu förstår jag hur du menar i ditt exempel, jag är allt för van vid att tänka i inflations termer istället för det motsatta.

För att återknyta till rubriken så tror jag att tanken på att evig BNP-tillväxt skulle vara helt omöjlig i en ändlig värld bygger på en missuppfattning av kopplingen mellan ekonomin och dess fysiska omgivning. Även om ekonomiska företeelser likt BNP eller börsindex kan ha egenskaper som och kopplingar till en fysisk värld finns det inga naturlagar som begränsar dem likt fysiska fenomen. I och med kunskapssamhället skapas de största värdena idag i folks huvuden och där finns det plats för mycket mer produktionskapacitet innan vi når en stagnation.

Vad domedags profeterna talar om är risken att vi får en total samhällskollaps på grund av att resurserna tar slut vilket gör att antalet huvuden minskar på grund av svält eller användningen av dem minskar på grund av att vi tvingas använda handkraft i större utsträckning. De kanske har rätt men så länge det betraktas som en risk och inte profetia så är en evig BNP-tillväxt fortfarande en möjlig utveckling oavsett en begränsad värld.

Posted by Jonas on september 24, 2009 at 03:23 em CEST #

Som skrivs i blogginlägget missförstås ofta själva essensen i tillväxtbegreppet av lekmän. En grundläggande poäng med tillväxt är att kärnan i begreppet är trendproduktivitet. En ökad produktion kommer av att man antingen (eller simultant) ökar insatsen av arbete, kapital eller förbättrar sin produktivitet (teknologi, organisationsförmåga, etc.). Ifall tillväxten enbart kommer av ökad insats kapital (vars råvaror kan vara ändliga) eller arbetskraft så är det ingen god kvalitet på tillväxten. Men poängen med tillväxt är att det är produktiviteten som är huvuddrivkraften bakom ekonomisk tillväxt, och trendproduktivitet är inget mindre än förmågan att få ut mer varor och tjänster av samma insats av kapital och arbete. Detta ger också vi handen att enda framkomliga sättet att minska användandet av råvaror är att öka trendproduktiviteten, och därmed förhoppningsvis trendtillväxten!

Posted by Krolben on oktober 02, 2009 at 12:36 em CEST #

Nu kommer jag lite sent på bollen här, ser att det har kommit ett par inlägg till sedan detta, men vill ändå ställa en fråga. Om vi tittar på tillväxt ur ett aktievärdesperspektiv då, hur blir det då? Att vi får det bättre hela tiden (verkar vara en definition av tillväxt här) kan jag hålla med om men om jag är aktieägare i ett bolag så har jag ju ingen nytta av att varor och tjänster blir bättre och bättre samtidigt som priset sjunker (jämför bredbandsresonemanget). Likadant med bilar. Nya bilar ökar inte särskilt mycket i pris men det ställs högre och högre krav på snabba produktutvecklingar såsom nya modeller allt oftare och med högre säkerhet, bränsleeffektivitet etc. Detta gynnar oundvikligen samhället men hur är det med ägarna? Om vi leker med tanken att hela jordklotet skulle vara jämnutvecklat vilket kan vara en realitet om ett par decennium, undantaget möjligen afrika, vad kommer att motivera höjda aktiekurser då eftersom det inte går att öka priserna i västvärlden? Produktivitetsförbättringar?

Att tjänstesektorn växer är helt klart en potentiell driver även för ägartillväxt framöver men då mycket av tjänstesektorn kommer ner till privatpersonernas betalningsförmåga, och det är svårt att se stora löneökningar i en globaliserad värld på sikt, så tror jag att utvecklingen av detta kommer att bromsa. Faktiska värden måste rimligen skapas för att tjänster ska kunna konsumeras annars är vi snart tillbaka i en ganska naiv ekonomi av typen "putsar du mina skor så lagar jag dina strumpor" eller "jag byter en knippa morötter mot dina potatisar".

Posted by H on oktober 08, 2009 at 01:28 em CEST #

Angånde tjänstesamhället. http://svtplay.se/v/1720859/24_direkt/klimatforum-abf__finns_det_nagon_utvag_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1720854/sb,k108208,7,f,-1

35 minuter in i filmen kommer Sandro Scocco in och hävdar att tjänstesamhället är en myt, mer eller mindre. Vi är fortfarande fast i vår materiella konsumtion. Tjänsterna används till att göra den materiella konsumtionen billigare och därmed göra det billigare att använda knappa resurser.

Posted by Theodor Adolfsson on november 17, 2009 at 10:34 em CET #

Hejsan Theodor!

Visserligen tycker jag att Scocco raljerar lite över tjänster, som om det handlade om att gå till frisören, och han presenterar en idé som är rätt vanlig och som jag menar är grovt förenklad, nämligen att den tjänsteproduktion vi har i mångt och mycket handlar om förbättra varuproduktionen.

Det som saknas i detta resonemang är att varuproduktionen på samma sätt i mångt och mycket handlar om att förbättra tjänsteproduktionen. När vi forskar för att kunna bygga snabbare tåg, så gör vi det visserligen för att kunna bygga bättre varor (tåg), men poängen med snabbare tåg är just att förbättra den transporttjänst som tåget producerar.

I mångt och mycket utför vi alltså en tjänst för att förbättra en annan tjänst, även om varuproduktionens utveckling är en avgörande kugge. Att den ena understödjer den andra är inte detsamma som att tillväxten i den ena inte är riktig.

I övrigt håller jag med honom om väldigt mycket av det han säger i presentationen, då han också vill se samma sorts utveckling som jag. På samma sätt som vi kan forska på att göra tåg snabbare så kan forskning handla om att förbättra miljöeffektiviteten, ifall incitamenten för detta finns. En tjänst som blir mer resurseffektiv, men i övrigt är densamma, är också en bättre tjänst än den andra, och bidrar till samhällets utveckling och tillväxt.

Posted by Sloped Mind on november 17, 2009 at 11:35 em CET #

Artikelförfattaren: "Det finns förstås en uppenbar paradox i förhållandet mellan begränsade resurser och obegränsad tillväxt. Givetvis ligger det mycket i att en minskad oljeproduktion försvårar produktion av många andra varor. Allt större medvetande om miljöförstöringens verkliga kostnader hindrar också hänsynslös exploatering av vår jord."

Finns inga sådana tecken ännu. Sedan är det förstås en definitionsfråga vad hänsynslös innebär

Artikelförfattaren: "När vi inom ekonomin talar om tillväxt så menar vi inte nödvändigtvis att vi producerar fler fysiska varor. "

Hitintills ökar vi kontinuerligt produktionen av fler fysiska varor. Det finns fortfarande oändliga behov att tillfredsställa. Behov som till stor del skapas i den rika delen och reella behov i den fattiga och växande delen av världen.

Artikelförfattaren: "I allt högre grad definierar vi vårt välstånd utifrån vår tillgång till tjänster inom vård, kultur, nöjen, upplevelser, utbildning och så vidare. "

Fortfarande är vårt ekologiska fotavtryck alldeles för högt - vi kan inte fortsätta genom att bara hoppas och tro.

Artikelförfattaren:""Detta är också en fullt rimlig utveckling. När vi uppnått en viss materiell levnadsstandard är det fullt naturligt att börja fokusera på annat, precis som vi när vi säkrat vår tillgång till föda höjde vår blick till andra varor."

Vi satsar lika mycket pengar på att vi ska konsumera mer som vi satsar på både grundskolan och gymnasieskolan ihop. Marknaden gör vad den kan för att du och alla andra ska sträva efter nya produkter och vara olycklig med de du redan har.

Artikelförfattaren:"När man förstår att nyckeln till den framtida tillväxten inte ligger i varuproduktionen så blir det också lättare att köpa möjligheten till tillväxt under en lång tid framöver. "

Business as usual så hoppas vi att världens varuproduktion stannar upp av sig själv?

Artikelförfattaren: "Detta innebär att BNP kan stiga utan att fler varor eller tjänster produceras, så länge värdet på produktionen stiger."

Med samma resonemang kan vi genom att mångdubbla antalet trafikskadade få en ekonomisk tillväxt (BNP) utan att fler varor eller tjänster produceras.

Artikelförfattaren: "Några kommer säkert tänka att detta är "fusk". Att detta är ett dribblande med siffror och inte "verklig tillväxt". Jag skulle hävda att detta är högst verklig tillväxt. Tillväxten har som sagt aldrig haft som mål att mäta hur många fler bilar vi producerar i år än förra året, utan hur värdet på det som produceras förändras."

Retorisk fint "Många kommer säkert att tro..."Helt korrekt men jag tror att det flesta begriper det. Det är inte de matematiska undantagen som är problemen det är det strukturella beroendet av reell tillväxt som i sin tur innebär krav på ständig expansion, exploatering, utlåning m.m. samt de krafter som vill bevara status quo.

Artikelförfattaren:" Vi befinner oss då ändå i början av en epok då vi med hjälp av ny kunskap om människans genom kommer att kunna utveckla behandlingen av idag mycket svåra sjukdomar. Detta är också tillväxt. Om en medicin byts ut mot en ny med färre biverkningar, men med samma pris? Det är tillväxt - värdet på medicinen har ökat.

Visst är det BNP-tillväxt. Fler trafikolyckor innebär som sagt också tillväxt. Du flyttar fokus och beskriver oskyldiga självklara exempel på högst relevant tillväxt. Det är den totala tillväxten som inte kan öka.

Artikelförfattaren: "Varken i industrisamhället eller i tjänstesamhället (eller kunskapssamhället) behöver egentligen tillväxt betyda att mer produceras, utan det räcker med att tekniska landvinningar gör produkterna bättre."

Visst - men du har dålig koll på marknadens villkor som inte är ute efter att slutföra ett uppdrag att mätta vårt behov av produkter. Varje aktör kämpar för att upprätthålla efterfrågan och sälja mer, genom "creative destruction" eller genom att skapa nya produktbehov liksom tjänstebehov.

Artikelförfattaren: "Den övergång till tjänstesamhälle som skett förbättrar därför utsikterna för långvarig tillväxt."

Tänk globalt! Vi är väldigt, väldigt långt ifrån ett sådant mål -det finns dessutom inget ledarskap som pekar åt det hållet. Fortfarande finns bara relativ frikoppling mellan ökad tillväxt och ökad resursgenomströmning och därmed ökade utsläpp av t ex koldioxid. Vi behöver absolut frikoppling för att resten av världen ska närma sig vår nivå.

Artikelförfattaren: "Vad de observatörer som pekar ut omöjligheten i evig tillväxt egentligen pekar ut är svårigheterna med att uppnå evig tillväxt inom industrisamhällets ramar. På samma sätt som jordbrukssamhället satte gränser för tillväxten så satte även industrisamhället det. "

Ständig avverkning av regnskog i Brasilien för att odla palmolja är bara ett exempel på att befintliga arealer utnyttjas oavsett konsekvenser. Det globaliserade Industrisamhällets aktörer har inga planer på att anpassa sig efter de ekologiska gränserna.

Artikelförfattaren: " Framstegen inom kunskapssektorn kommer dock att leda till fortsatta effektiviseringar inom industrisektorn, vilket kommer att innebära att vi ändå kan göra mer även inom industrisektorn, med mindre resurser.

Bara relativ frikoppling - absolut frikoppling ser vi inga exempel på. Eftersom jordens befolkning ständigt ökar samtidigt som den fattigare delen av jorden måste tillåtas tillväxt är det en fråga om rättvisa.

Allmänt bygger resonemangen i artikeln på en ekomodernistisk tankemodell - gissningar och förhoppningar och blind tro på teknisk utveckling samt marknadens kloka insikt om att inte producera mer är tillräckligt för våra grundbehov. Den bygger också på att orättvisorna i världen bibehålls.

Posted by Leif Engström on mars 22, 2010 at 10:34 em CET #

Post a Comment:
  • HTML Syntax: Allowed